Get back on track

 
Det krävs en hel del smärta o en stor portion mod att in se att man åkt av banan. För hur lätt e det att erkänna att man misslyckats? Det e svårt att erkänna för andra, men än svårare att erkänna för sej själv! Men samtidigt e det nog det allra största o viktigaste steget mot att komma tillbaka på rätt spår - att inse just att man har failat.
 
Det låter klyschigt - ingen annan än du själv kan göra något åt din egen situation. Men det e sant. Det innebär inte att ensam e starkast. Man kan få hjälp. Man måste få hjälp. Det e inte ett svaghetstecken att be om hjälp, tvärtom! Men det e oxå läge att inse att man inte kan lägga hoppet o ansvaret att man ska må bra eller bli lycklig i händerna på nån annan. Hur mycke man än känner för dem.
 
För om den dagen kommer att det skiter sej - vad har man byggt upp sin tillvaro eller trygghet kring då? Det e nog tyvärr inte en hållbar lösning o som dessutom utsätter eventuella relationer för alldeles för starka påfrestningar. Det måste infinna sej en egen trygghet i grunden. Annars äventyrar man inte bara sin egen utan även en partners välmående.
 
Hur hittar man då tillbaka. Jag tror på att bryta ner saker i mindre delar. Jag tycker av egen erfarenhet att det inte funkar att gör allt på en gång. Sopa rent allt o tro att man ska kunna starta om nästa morgon. Jag tror det går ganska fort tills man inser att allt bara inte försvinner över en natt. Så att bryta ner saker i mindre delar. O se till att nå varje delmål. Mindre strecka att klättra o tydligare bekräftelse på att man åstakommit något. Del målen kan ju vara allt möjligt. Småsaker, materiella saker o möjligtvis väldigt fåniga saker. Men så länge dom fyller funktionen att ta dej en bit på vägen, åt rätt håll. Då e det inte fel. Först när man börjar vinna dom små kamperna, kan man börja närma sej den stora striden.
 
Jag diskuterade Buddhism med Barbie för nån vecka sen. Det måste va den mest harmoniska inställningen till livet. Lite samma här med insikten o förståelsen att saker e som dom e, även om man inte e stolt över dom. O att det krävs mer förlåtelse än styrka för besegra sina misslyckanden.
 
 
 
 
 
//K
 
 


Kommentarer
Postat av: Charlotte

Såååå sant!

2013-06-06 @ 07:28:29
Postat av: Charlotte

Fin blogg du har, förresten...

Svar: Tackar o bockar. Inte uppdaterat på länge nu. Brukar ha sommaruppehåll ;) Men nu e det dags o köra igång igen :D
Katamso

2013-06-06 @ 07:39:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Katamso

www.katamso.se




RSS 2.0