Tankar om relationer - del 2
Fortsätter funderandet kring relationer lite idag. Tänkte beröra en av dom allra viktigaste relationerna. Den relation man kanske inte alltid tänker på - vänskap. Det e ju oxå en relation. Va inne på det lite härom dan o fortsätter här. Jag tycker att jag kan säga att jag har väldigt bra vänner. Inte överdrivet många. Men några stycken väldigt väldigt bra. Några som funnits där i väldigt många år, andra som dykt upp längs vägen.
Jag har oxå haft oturen att förlora vänner. Både genom att jag själv valt bort dom men oxå dom jag inte lyckats behålla. Kanske pga av arrogans eller oaktsamhet o respektlöshet. I vissa fall e jag säkert boven i dramat o jag önskar ibland att vissa av dom forna vännerna kunde säga om det e så att dom e besvikna på mej o att det e därför vi förvann. Jag tror på förlåtelse o förmågan att ge andra människor en andra chans. Kanske behöver även jag få det?
Under den tid då jag titulerade mej gatans orkönte konung o hade ballaste bilen i stan så växte antalet "vänner" enormt. Jag vet med mej att jag delvis blev så överväldigad över uppmärksamheten o populäriteten att jag ett tag glömde bort dom som betydde allra mest. Jag lever efter kvalité före kvantitet. Men för att inse det riktigt har jag fått lära mej den hårda vägen. Jag vet inte hur många gånger jag ångrat mej att jag valde nya ytliga vänner före dom som faktiskt va där för mej.
Billivet förändrade mej som person. Det lärde mej oxå att skilja på vänner o vänner. Som jag sa, jag fick lära mej den hårda vägen. Men jag lärde mej ställa krav på dom vänner som jag ville ha nära. Jag inser så här i efterhand oxå vilka krav jag själv har på mej att leva upp till. Men jag tror oxå det e sättet att få omge sej av riktigt riktigt bra vänner o människor som förstår o bryr sej på riktigt. Som kan se o höra det man inte säger eller visar. Våga ställa krav på era vänner. Kräv respekt, kärlek o förståelse - men förstå oxå att lika mycke som man förväntar sej, lika mycke krävs det av dej själv, om inte ännu mer.
Ibland får jag höra att jag e egoistisk. Att jag bara tänker på mej själv. Jag vet inte hur sant det e? E inte alla egoister om vi e ärliga? Nästan allt vi gör eller bryr oss om bottnar i hur vi själva känner för det. Men jag vill ändå hoppas o önskar att jag inte e så egoistisk mot mina vänner. Jag försöker visa min uppskattning o min kärlek till dom så mycke jag bara kan. O om det e att va egoist, ja då e jag det gärna. Mina vänner betyder nästan allt för mej. O dom förtjänar att jag ger av min tid o min kärlek.
Det e fint att få kärlek o respekt. Men det e ännu finare att ge! Jag tycker vi alla borde ge mer kärlek, mer respekt o förståelse o uppsakattning till dom som förtjänar det! Slösa inte bort det på ytliga människor som inte betyder något på riktigt. Ge det till dom som betyder mest o be för att du får lite av samma kärlek tillbaka.
Så till er mina vänner där ute - jag älskar er så fruktansvärt mycke. Det finns inte att jag skulle orka eller kunna leva utan er. Ni betyder så oerhört mycke! Tack för att ni finns o förlåt om jag inte alltid visar min kärlek till er.
//K
